Judar mördades nyligen i Toulouse, i Bryssel, i Paris, i Köpenhamn bara därför att de var Judar. I Mellanöstern släkts Kristna bara därför att de är Kristna. Terrorister ville till och med mörda folk i kristna kyrkor utanför Paris.
Det finns ett svar i Bibeln och det gäller två olivträd.
Den första bokstaven, jod, föreställde en liten hand, jad. Jesus börjar sitt offentliga liv med Faders mäktiga gärningar.
Den andra, sjin, föreställer två tänder. Jesus blev tuggad av smärtan, mald som mjöl.
Den tredje, vav, föreställer ett spik. Jesus korsfästes.
Den sista, ajn, föreställer ett öga. Ögat anses som kroppens källa i de semitiska språken. Den uppstånden Jesus är det eviga livets källa.
I Sakarias vision sträcker sig de två olivträden över ljusstaken. Ljusstaken är ju en av Judendomens mest kända symboler medan Jesus är Kristendomens hörnsten.
De två olivträden nämns också i Bibelns sista bok, Uppenbarelsen (11:3):
3. Och jag skall låta mina två vittnen under ett tusen två hundra sextio dagar profetera, höljda i säcktyg.
4.
Dessa vittnen äro de två olivträd och de två ljusstakar som stå inför jordens Herre.
5.
Och om någon vill göra dem skada, så går eld ut ur deras mun och förtär
deras ovänner; ja, om någon vill göra dem skada, så skall han bliva
dödad på det sättet.
6.
De hava makt att tillsluta himmelen, så att intet regn faller under den
tid de profetera; de hava ock makt över vattnet, att förvandla det till
blod, och makt att slå jorden med alla slags plågor, så ofta de vilja.
7.
Och när de hava till fullo framburit sitt vittnesbörd, skall vilddjuret,
det som skall stiga upp ur avgrunden, giva sig i strid med dem och
skall övervinna dem och döda dem.
8.
Och deras döda kroppar skola bliva liggande på gatan i den stora staden
som, andligen talat, heter Sodom och Egypten, den stad där också deras
Herre blev korsfäst.
9.
Och människor av allahanda folk och stammar och tungomål och folkslag
skola i tre och en halv dagar se deras döda kroppar ligga där, och de
skola icke tillstädja att kropparna läggas i någon grav.
10.
Och jordens inbyggare skola glädjas över vad som har vederfarits dem och
skola fröjda sig och sända varandra gåvor; ty dessa två profeter hade
varit en plåga för jordens inbyggare."
11.
Men efter tre och en halv dagar kom livets ande från Gud in i dem, och
de reste sig upp på sina fötter; och en stor fruktan föll över dem som
sågo dem.
12.
Och de hörde en stark röst från himmelen, som sade till dem: "Kommen hit
upp." Då stego de i en sky upp till himmelen, i sina ovänners åsyn.
Vi närmar oss nu den tid som vers 7 syftar på. Vilddjuret får nu makten att strida mot de två olivträden. De ska förlora slaget och vilddjuret ska vinna över dem, över Judendomen och Kristendomen. Och den syndiga mänskligheten ska glädja sig mycket över djurets seger. Men det blir inte slutet. Då ska Gud gripa in på ett mäktigt och oförväntat sätt. Det blir vers 11 och vers 12 ...
DE TVÅ OLIVTRÄDEN (II)
Som
Esau och Jakob äro judendomen och kristendomen tvillingar. Det var Guds
avsikt från början att frälsa mänskligheten genom Jesus uppoffring.
Därför kan Bibeln inte helt förstås utanför en kristen perspektiv. Men
Jesus förkroppsligade i det judiska folket och att försöka att tolka
Bibeln utanför en judisk perspektiv leder likaväl till missuppfattning.
Mycket av budskapet förloras.
I
Paulus brev till de kristna i Rom är det tydligt att de kristna som
hava hednisk upprinnelse bilda ett vilt olivträd som har inympas i det
äkta olivträdets rot, judendomen:
"13Men till eder, I som ären av
hednisk börd, säger jag: Eftersom jag nu är en hedningarnas apostel,
håller jag mitt ämbete högt — 14om jag till äventyrs så skulle kunna ”uppväcka avund” hos dem som äro mitt kött och blod och frälsa några bland dem. 15Ty
om redan deras förkastelse hade med sig världens försoning, vad skall
då deras upptagande hava med sig, om icke liv från de döda? 16Om förstlingsbrödet är heligt, så är ock hela degen helig; och om roten är helig, så äro ock grenarna heliga. 17Men
om nu några av grenarna hava brutits bort, och du, som är av ett vilt
olivträd, har blivit inympad bland grenarna och med dem har fått
delaktighet i det äkta olivträdets saftrika rot, 18så
må du icke därför förhäva dig över grenarna. Nej, om du skulle vilja
förhäva dig, så besinna att det icke är du som bär roten, utan att roten
bär dig".
Det finns alltså två olivträd, ett äkta och ett vilda.
Utan Paulus brev skulle man kanske inte fullständigt kunna förstå denna vision i Sakarja 4:
"1Sedan blev jag av ängeln som talade med mig åter uppväckt, likasom när någon väckes ur sömnen. 2Och
han sade till mig: ”Vad ser du?” Jag svarade: ”Jag ser en ljusstake,
alltigenom av guld, med sin oljeskål ovantill och med sina sju lampor;
och sju rör gå till de särskilda lamporna därovantill. 3Och två olivträd sträcka sig över den, ett på högra sidan om skålen och ett på vänstra.”
4Sedan frågade jag och sade till ängeln som talade med mig: ”Vad betyda dessa ting, min herre?” 5Men ängeln som talade med mig svarade och sade till mig: ”Förstår du då icke vad de betyda?” Jag svarade: ”Nej, min herre.” 6Då
talade han och sade till mig: ”Detta är HERRENS ord till Serubbabel:
Icke genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom
min Ande, säger HERREN Sebaot. 7Vilket
du än må vara, du stora berg som reser dig mot Serubbabel, så skall du
ändå förvandlas till jämn mark. Ty han skall få föra fram slutstenen
under jubelrop: ’Nåd, nåd må vila över den!’”
8Vidare kom HERRENS ord till mig; han sade: 9”Serubbabels
händer hava lagt grunden till detta hus; hans händer skola ock få
fullborda det. Och du skall förnimma att HERREN Sebaot har sänt mig
till eder. 10Ty vem är den som vill
förakta: den ringa begynnelsens dag, när dessa sju glädjas över att se
murlodet i Serubbabels hand, dessa HERRENS ögon, som överfara hela
jorden?”
11Och jag frågade och sade till honom: ”Vad betyda dessa två olivträd, det på högra och det på vänstra sidan om ljusstaken?” 12Och
ytterligare frågade jag och sade till honom: ”Vad betyda de två
olivkvistar som sträcka sig intill de två gyllene rännor genom vilka den
gyllene oljan ledes ditned?” 13Då sade han till mig: ”Förstår du då icke vad de betyda?” Jag svarade: ”Nej, min herre.” 14Då sade han: ”Dessa äro de två oljesmorda som stå såsom tjänare inför hela jordens Herre.”
Den stora gyllne ljusstaken stod i templet och belyste den heliga platsen.
2Mose 40:
"24Och han ställde ljusstaken in i uppenbarelsetältet, mitt emot bordet, på tabernaklets södra sida, 25och satte upp lamporna inför HERRENS ansikte, såsom HERREN hade bjudit Mose".
Jesus
namn på hebreiska består av fyra bokstäver: jod, en liten hand; sjin,
tänder; vav, en hak eller ett spik; och ajn, ett öga men också en källa.
Allt detta berättar också om Jesus liv som kom i världen för att
genomföra Faderns gärningar, handen. Han blev bortstött och led mycket,
som ett korn som tuggas under tänder. Han korsfästes med spik. Men sedan
uppstod han och blev en källa av liv för alla som vända sig mot Honom.
De
där fyra bokstäver bildar sju grenar, precis som den gyllne ljusstaken.
Och det är ingen tillfällighet. Jesus är den gyllne ljusstake som
belyser Faderns hus.
I Sakarjas vision:
"2Och
han sade till mig: ”Vad ser du?” Jag svarade: ”Jag ser en ljusstake,
alltigenom av guld, med sin oljeskål ovantill och med sina sju lampor;
och sju rör gå till de särskilda lamporna därovantill. 3Och två olivträd sträcka sig över den, ett på högra sidan om skålen och ett på vänstra.”
se vi alltså Jesus i centrum med två olivträd och vi förstå att det handlar om Judarna å ena sidan och de Kristna å andra sidan.
De där två olivträden äro Guds vittne på jorden och inga andra. Därför hatar världen dem därför att världen hatar Gud:
Uppenbarelse 11: "3Och jag skall låta mina två vittnen under ett tusen två hundra sextio dagar profetera, höljda i säcktyg.
4Dessa vittnen äro de två olivträd och de två ljusstakar som stå inför jordens Herre. 5Och
om någon vill göra dem skada, så går eld ut ur deras mun och förtär
deras ovänner; ja, om någon vill göra dem skada, så skall han bliva
dödad på det sättet. 6De hava makt
att tillsluta himmelen, så att intet regn faller under den tid de
profetera; de hava ock makt över vattnet, att förvandla det till blod,
och makt att slå jorden med alla slags plågor, så ofta de vilja. 7Och
när de hava till fullo framburit sitt vittnesbörd, skall vilddjuret,
det som skall stiga upp ur avgrunden, giva sig i strid med dem och skall
övervinna dem och döda dem. 8Och
deras döda kroppar skola bliva liggande på gatan i den stora staden som,
andligen talat, heter Sodom och Egypten, den stad där också deras Herre
blev korsfäst. 9Och människor av
allahanda folk och stammar och tungomål och folkslag skola i tre och en
halv dagar se deras döda kroppar ligga där, och de skola icke tillstädja
att kropparna läggas i någon grav. 10Och
jordens inbyggare skola glädjas över vad som har vederfarits dem och
skola fröjda sig och sända varandra gåvor; ty dessa två profeter hade
varit en plåga för jordens inbyggare.”
11Men efter tre och en
halv dagar kom livets ande från Gud in i dem, och de reste sig upp på
sina fötter; och en stor fruktan föll över dem som sågo dem. 12Och
de hörde en stark röst från himmelen, som sade till dem: ”Kommen hit
upp.” Då stego de i en sky upp till himmelen, i sina ovänners åsyn".
Som
sagt hade det varit Guds avsikt från början att ha de där två vittnen,
helt olika men komplementära. Och redan i 1Mose9 kunna vi inse att de
ena skulle vara semiter, Judar, och de andra Européer:
"
26Ytterligare sade han:
”Välsignad vare HERREN, Sems Gud,
och Kanaan vare deras träl!
27Gud utvidge Jafet,
han tage sin boning i Sems hyddor,
och Kanaan vare deras träl.”
Vi veta att Sem är Judarnas förfar. Från hans namn kommer ordet "semit".
Men vems förfar var Jafet ("den vackre", jafe på hebreiska)?
1Mose10: "2Jafets söner voro Gomer, Magog, Madai, Javan, Tubal, Mesek och Tiras".
Javan, det är Grekland. Paulus kallar de hedningar som hava blivit
kristna för "Grekerna" och det nya testamentet är skrivet på grekiska.
Från
början visste Gud att vissa av Jafets ättlingar skulle bo i Sems
hyddor. Det är vad Paulus skildrar med andra ord som det vilda
olivträdets inympning i Israel.
Men
det finns också mera. Josef såldes bort av sina bröder och han blev
mäktig i Egypten. Då hans bröder kommo till Egypten för att köpa mat
kunde dem inte känna honom igen eftersom han hade fått ett helt
egyptiskt utseende.
Så är det med Jesjua. Han har fått ett sådant utseende att Judarna hava det svårt att känna igen deras bror i Jesus.
Josef gifte sig med en egyptisk fru. Hans två söner voro till halv delen Egypter.
Så profeterade den gamle Jakob över Josefs yngre son: 1Mose48 "17Josef ogillade att hans far lade
sin högra hand på Efraims huvud och grep därför tag i faderns hand för
att flytta den från Efraims huvud till Manasses. 18”Inte så, far”, sade Josef. ”Det här är den förstfödde, lägg din högra hand på hans huvud.” 19Men
det ville inte hans far utan sade: ”Jag vet, min son, jag vet. Också
han skall bli till ett folk, också han skall bli stor. Men hans yngre
bror skall bli större än han, och av hans ättlingar skall bli stora
folk.”
Efraim
skulle bliva stora folk. Vi veta att Efraims stam har försvunnit. Den
nutida Israel består bara av ättlingar av Juda, Levi och Benjamin. Simon
lär ha blivit upplöst bland Juda. Men alla de andra bortfördes och hava
försvunnit, först i Irak och Iran. Men dock skulle Efraim bliva stora
folk, inte bara ett folk.
Efraim hade redan försvunnit då Gud gav denna profetia till Hesekiel: Hesekiel 37: 19så svara dem: ”Så säger Herren,
HERREN: Se, jag vill taga Josefs stav, den som är i Efraims hand, vilken
stav ock gäller för de stammar av Israel, som äro hans fränder, och
intill denna vill jag lägga Judas stav, båda tillhopa, och så göra dem
till en enda stav, så att de bliva ett i min hand.” 20Och stavarna som du har skrivit på skall du hålla i din hand inför deras ögon. 21Och
du skall tala till dem: Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall hämta
Israels barn ut ifrån de folk till vilka de hava måst vandra bort; jag
skall samla dem tillhopa från alla håll och föra dem in i deras land. 22Och
jag skall göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg; en och
samma konung skola de alla hava; de skola icke mer vara två folk och
icke mer vara delade i två riken."
Denna profetia skall fortfarande uppfyllas av Herren. Han skall taga Efraim ättlingar som bilda åtskilliga folk och förena dem med Judas ättlingar. Många folk skola förenas med Judarna. Gud har två vittne.
Med båda kristna och judiska glasögon kunna vi bättre och djupare förstå 2Mose2 och 4: "16Och prästen i Midjan hade sju
döttrar. Dessa kommo nu för att hämta upp vatten och skulle fylla
hoarna för att vattna sin faders får. 17Då kommo herdarna och ville driva bort dem; men Mose stod upp och hjälpte dem och vattnade deras får. 18När de sedan kommo hem till sin fader Reguel, sade han: ”Varför kommen I så snart hem i dag?” 19De svarade: ”En egyptisk man hjälpte oss mot herdarna; därtill hämtade han upp vatten åt oss och vattnade fåren.” 20Då
sade han till sina döttrar: ”Var är han då? Varför läten I mannen
bliva kvar där? Inbjuden honom att komma och äta med oss”. 21Och Mose beslöt sig för att stanna hos mannen, och denne gav åt Mose sin dotter Sippora till hustru. 22Hon födde en son, och han gav honom namnet Gersom, ”ty”, sade han, ”jag är en främling i ett land som icke är mitt”.
Jetro
lär ha varit en hednisk präst, en avgudadyrkare. Men på ett visst sätt
var Jesus hand över honom: han hade sju döttrar. Vi vet att sjuan har en
stark förbindelse till Jesus som är själv den eviga prästen:
Brevet till Hebréerna7: "1Denne Melkisedek, som var konung i
Salem och präst åt Gud den Högste — han som gick Abraham till mötes, när
denne var stadd på återvägen, sedan han hade slagit konungarna, och som
välsignade honom, 2varvid Abraham å
sin sida gav honom tionde av allt; denne, som när man uttyder vad han
kallas, är först och främst ”rättfärdighetens konung”, men därjämte ock
”Salems konung”, det är ”fridens konung”, 3denne
som står där utan fader, utan moder och utan släktledning, utan
begynnelse på sina dagar och utan ände på sitt liv och likställes med
Guds Son — denne förbliver en präst för beständigt. 4Och sen nu huru stor han är, denne åt vilken vår stamfader Abraham gav tionde av det förnämsta bytet. 5Medan
de av Levi söner, som undfå prästämbetet, hava befallning att enligt
lagen taga tionde av folket, det är av sina bröder, fastän dessa hava
utgått från Abrahams länd, 6tog denne, som icke var av deras släkt, tionde av Abraham och välsignade honom, densamme som hade fått löftena. 7Nu lär ingen kunna neka att det plägar vara den ringare som mottager välsignelse av den som står högre. 8Och medan det här är dödliga människor som taga tionde, är det där en som får det vittnesbördet att han förbliver levande. 9Genom Abraham har på visst sätt också Levi, som tager tionde, fått giva tionde; 10ty han var ännu i sin stamfaders länd, när Melkisedek gick denne till mötes. 11Vore
det nu så, att fullkomning kunde vinnas genom det levitiska prästadömet
— och på detta var ju folkets lagstiftning byggd — varför hade det då
behövts att en präst av annat slag, ”efter Melkisedeks sätt”, skulle
uppstå, en som icke nämnes ”efter Arons sätt”? 12(Om prästadömet förändras, måste ju med nödvändighet också lagen förändras.) 13Den
som detta säges om hörde nämligen till en annan stam, en stam från
vilken ingen har utgått, som har gjort tjänst vid altaret. 14Ty
det är en känd sak att han som är vår Herre har trätt fram ur Juda
stam; och med avseende på den har Moses icke talat något om präster. 15Och ännu mycket tydligare blir detta, då nu en präst av annat slag uppstår, lik Melkisedek däri, 16att
han har blivit präst icke på grund av en lag som stadgar härstamning
efter köttet, utan på grund av en kraft som kommer av oförgängligt liv.
17Han får nämligen det vittnesbördet: ”Du är en präst till evig tid, efter Melkisedeks sätt.”
Och Jesus är präst över sju kyrkor:
Uppenbarelse1: "
2Och jag vände mig om för att se
vad det var för en röst som talade till mig; och när jag vände mig om,
fick jag se sju gyllene ljusstakar 13och
mitt i bland ljusstakarna någon som liknade en människoson, klädd i en
fotsid klädnad och omgjordad kring bröstet med ett gyllene bälte. 14Hans huvud och hår var vitt såsom vit ull, såsom snö, och hans ögon voro såsom eldslågor. 15Hans fötter liknade glänsande malm, när den har blivit glödgad i en ugn. Och hans röst var såsom bruset av stora vatten. 16I
sin högra hand hade han sju stjärnor, och från hans mun utgick ett
skarpt tveeggat svärd, och hans ansikte var såsom solen, när den skiner i
sin fulla kraft. 17När jag såg honom, föll jag ned för hans fötter, såsom hade jag varit död. Men han lade sin högra hand på mig och sade:
”Frukta icke. Jag är den förste och den siste 18och den levande; jag var död, men se, jag lever i evigheternas evigheter och jag har nycklarna till döden och dödsriket. 19Så skriv nu upp, vad du har sett, och skriv upp både vad som nu är, och vad som härefter skall ske. 20Vad
angår hemligheten med de sju stjärnorna, som du har sett i min högra
hand, och de sju gyllene ljusstakarna, så må du veta att de sju
stjärnorna äro de sju församlingarnas änglar, och att de sju
ljusstakarna äro de sju församlingarna.”
Så Jetro och hans sju döttrar äro också en förebild av detta.
I 2Mose4 berättas något som inte är helt begripligt utav en rent judisk perspektiv:
"
24Och under resan hände sig att HERREN på ett viloställe kom emot honom och ville döda honom. 25Då
tog Sippora en skarp sten och skar bort förhuden på sin son och berörde
honom därmed nedtill och sade: ”Du är mig en blodsbrudgum.” 26Så lät han honom vara. Då sade hon åter: ”Ja, en blodsbrudgum till omskärelse.”
Är
det inte förbluffande att Gud ville döda Mose som han just hade skickat
tillbaka till Egypten för att hämta sitt folk? Moses fru tog en skarp
sten och omskar sin son. Han var alltså inte omskuren. Mose skulle hämta
förbundets folk men hade inte ens omskurit sin son enligt förbundets
lag.
Och det var en kvinna som inte tillhörde detta
förbund som skulle uppfylla vad förbundets lag kräver. Denna kvinna
frälser Mose från döden och uppfyller lagen för honom. Allt detta är
mycket, mycket djupt. Det talar om förbindelsen mellan Judarna och de
Kristna men också mellan Jesus och kyrkan. "Du är mig en blodsbrudgum"
utropar Sippora. Det är Jesus till kyrkan och till varje en av oss. Han
är vår själs blodsbrudgum.
Detta avsnitt kan förstås varken från en rent judisk perspektiv eller från en rent kristen. Båda två behövs.
Sippora som förebild av det vilda olivträdet hjälper Mose att uppfylla Moses, det äkta olivträdets, kallelse.
Vi kunna bara gapa av beundran.
Tack vore Gud.
