Plus c'est gros ...

Regardez bien ces photographies qui représentent des idoles de religions païennes. Elles ont un point commun.

Vous avez trouvé ?

Le serpent !

La première photographie, c'est le sphinx d'Egypte.

L'étrange coiffure sur les côtés, commune à presque tous les faux dieux d'Egypte, c'est la représentation d'un serpent dressé, comme le cobra ou le naja.

La deuxième photographie représente un visage de pharaon. Comme sur les faux dieux, on y retrouve la coiffe de serpent dressé mais aussi des serpents sur la tête. Comment mieux dire que la "spiritualité" de l'Egypte ancienne était guidée par le serpent ?

La troisième photographie, c'est le faux dieu hindou shiva. Coïncidence ? Lui aussi a des serpents dressés enroulés en plusieurs endroits du corps.

La quatrième photographie représente le serpent à plumes, un faux dieu d'Amérique du sud.

La cinquième photographie montre zeus, le principal faux dieu grec qui, dans plusieurs légendes, apparaît sous l'apparence d'un serpent.

Et que tient le faux dieu romain mercure, la sixième photographie ? Son caducée autour duquel sont enroulés deux serpents.

Enfin, la septième photographie représente une déesse serpent celte.

La liste peut être allongée. Il y a presque toujours un serpent quelque part parmi les faux dieux païens.

Evidemment, les Chrétiens savent très bien qui est le serpent dans la Bible.

Jésus, en Jean 8:44, nous donne deux de ses caractéristiques. Il est un menteur et un meurtrier. Mais on peut en ajouter une troisième: il est bouffi d'orgueil. C'est trop peu pour lui de détourner les hommes de Dieu, il veut être adoré à Sa place. Voici pourquoi presque toutes les fausses religions ont un serpent qui traîne quelque part.

Ne m'objectez pas Nombres 21:9. Alors que je désherbais l'un de mes jardins, je vis sortir d'un tas de pierres un serpent couleur de cuivre. Je me doutais que c'était un orvet et, en effet, orvet peut se dire "kopparorm" en suédois, serpent de cuivre. Un orvet est un serpent qui n'a pas la mort dans la bouche comme les serpents venimeux. Or, la parole de mensonge de satan tue. C'est pourquoi il est identifié aux serpents venimeux dont la bouche porte la mort. L'orvet est au contraire le bon serpent par excellence, une bénédiction des jardiniers.

Où est-ce que je veux en venir ?

Que voyez-vous sur ces images:

Les deux premières images reproduisent le drapeau de l'OMS/WHO. Les deux dernières des symboles utilisés par les médecins.

Nous connaissons tous d'excellents médecins, infirmiers qui respectent leur serment d'Hippocrate. Il en existe même qui craignent Dieu. Quelques uns sont même Chrétiens.

Pour autant, il n'existe pas (encore) de médecine chrétienne.

Cette profession est spirituellement placée sous le serpent et elle a vocation à faire les oeuvres du serpent.

Une fois que l'on a bien compris cela, on n'est guère étonné que l'OMS soit à ce point corrompue et instrument de ténèbres et d'oppression de tous les peuples. La médecine matérialiste athée est l'une des sept têtes de la bête et travaille à son avènement comme nous le voyons plus clairement que jamais.

Le célèbre film d'Agnès Varda "Cléo de 5 à 7" commence chez une cartomancienne. Il est 5 heures de l'après-midi et Cléo aura à 7 heures du soir le résultat d'une biopsie qui l'angoisse. La cartomancienne tire une carte qui représente le compagnon de Cléo. "Je vois les forces du mal. C'est sans doute un médecin" dit la cartomancienne. Même l'occultisme confirme la consécration de la profession aux ténèbres !

Until the times of the Gentiles are fulfilled (Luke 21:24)

Israel, Europe and the Western world are closely related to each other.

There are spiritual reasons for that.

The Gospel has been spread to the world in the first place in European languages, Greek and Latin, the two other languages proclaiming Jesus as King of the Jews on the cross.

Europe is the first wild olive shoot grafted in onto the natural olive root, which is the people of Israel (Romans 11).

This was the fulfillment of the very old prophecy in Genesis 9:27 that Yapheth would dwell in the tents of Shem.

The very word "Europe", which does not mean anything in Greek, comes from a Semitic root meaning evening in Hebrew and West, sunset, in Arabic.

Europe has been for centuries under the curse of war.

As we know, the last world war started again in Europe and destroyed it like never before.

However, this war resulted in the proclamation of the independence and sovereignty of the State of Israel in 1948.

And, by the same token, Europe has experienced an unprecedented period of peace.

There is a bound between the two, Israel and the Western world, Europe in the first place, and there is a spiritual explanation to that, which I shall develop below. Israel's and Europe's destiny are on parallel tracks and this is reflected in recent history.

1946 Churchill's address in Zurich (annex I below)

1947 The UN Partition Plan for Palestine paves the way to an independent Jewish State

1948 Proclamation of the State of Israel

1950 Creation of the European Community for Steal and Coal encompassing the Benelux countries, France, Germany and Italy

1956 France and UK support Israel in the war against Nasser's Egypt

1957 Creation of the European Economic Community

1967 Six Day war. Jerusalem is freed.

Jesus' prophecy in Luke 21:24 is fulfilled: [The Jews] will fall by the edge of the sword and be led captive into all the nations. And Jerusalem will be trodden down by the Gentiles [the peoples of the nations] until the times of the Gentiles are fulfilled.

And then, something went stunningly out of track in Europe.

In 1968, the rallies, demonstrations and strikes of student took place all over Western Europe with a clear Far Left background. They aimed at capsizing the Judaeo-Christian legal order, on which Western societies used to be built and they eventually managed it.

It was by that time that Europe yielded the pressure of the Muslim world after the Yom Kippur war in 1973. The new Euro-Arab dialogue in 1973 / 1974 resulted in diplomatic distancing from Israel, increased immigration to Europe from under developed Muslim countries in exchange of crude oil at affordable price.

And from then on, it went from bad to worse. In the 70ies, most Western countries introduced statutes facilitating divorce, allowing pornography and making abortion legal.

Something DID change in the spiritual world. The kingdom of darkness kept marching on since Yapheth left the tent of Shem.

We are still in this destructive process with same sex marriage, transgender promotion, surrogate motherhood, active euthanasia. We stick in sin like never before since our countries have entered a covenant with God.

It is a very distressing consequence of the fulfillment of the time of the Gentiles.

[TO BE CONTINUED]

 

 

 

Annex I

Winston Churchill, speech delivered at the University of Zurich,

19 September 1946

I wish to speak about the tragedy of Europe, this noble continent, the home of all the great parent races of the Western world, the foundation of Christian faith and ethics, the origin of most of the culture, arts, philosophy and science both of ancient and modern times. If Europe were once united in the sharing of its common inheritance there would be no limit to the happiness, prosperity and glory which its 300 million or 400 million people would enjoy. Yet it is from Europe that has sprung that series of frightful nationalistic quarrels, originated by the Teutonic nations in their rise to power, which we have seen in this 20th century and in our own lifetime wreck the peace and mar the prospects of all mankind.What is this plight to which Europe has been reduced? Some of the smaller states have indeed made a good recovery, but over wide areas are a vast, quivering mass of tormented, hungry, careworn and bewildered human beings, who wait in the ruins of their cities and homes and scan the dark horizons for the approach of some new form of tyranny or terror. Among the victors there is a Babel of voices, among the vanquished the sullen silence of despair. That is all that Europeans, grouped in so many ancient states and nations, and that is all that the Germanic races have got by tearing each other to pieces and spreading havoc far and wide. Indeed, but for the fact that the great republic across the Atlantic realised that the ruin or enslavement of Europe would involve her own fate as well, and stretched out hands of succour and guidance, the Dark Ages would have returned in all their cruelty and squalor. They may still return.Yet all the while there is a remedy which, if it were generally and spontaneously adopted by the great majority of people in many lands, would as by a miracle transform the whole scene and would in a few years make all Europe, or the greater part of it, as free and happy as Switzerland is today. What is this sovereign remedy? It is to recreate the European fabric, or as much of it as we can, and to provide it with a structure under which it can dwell in peace, safety and freedom. We must build a kind of United States of Europe. In this way only will hundreds of millions of toilers be able to regain the simple joys and hopes which make life worth living. The process is simple. All that is needed is the resolve of hundreds of millions of men and women to do right instead of wrong and to gain as their reward blessing instead of cursing.Much work has been done upon this task by the exertions of the Pan-European Union, which owes so much to the famous French patriot and statesman Aristide Briand. There is also that immense body which was brought into being amidst high hopes after the First World War - the League of Nations. The League did not fail because of its principles or conceptions. It failed because those principles were deserted by those states which brought it into being, because the governments of those states feared to face the facts and act while time remained. This disaster must not be repeated. There is, therefore, much knowledge and material with which to build and also bitter, dearly bought experience to spur.There is no reason why a regional organisation of Europe should in any way conflict with the world organisation of the United Nations. On the contrary, I believe that the larger synthesis can only survive if it is founded upon broad natural groupings. There is already a natural grouping in the Western Hemisphere. We British have our own Commonwealth of Nations. These do not weaken, on the contrary they strengthen, the world organisation. They are in fact its main support. And why should there not be a European group which could give a sense of enlarged patriotism and common citizenship to the distracted peoples of this mighty continent? And why should it not take its rightful place with other great groupings and help to shape the honourable destiny of man? In order that this may be accomplished there must be an act of faith in which the millions of families speaking many languages must consciously take part.We all know that the two World Wars through which we have passed arose out of the vain passion of Germany to play a dominating part in the world. In this last struggle crimes and massacres have been committed for which there is no parallel since the Mongol invasion of the 13th century, no equal at any time in human history. The guilty must be punished. Germany must be deprived of the power to rearm and make another aggressive war. But when all this has been done, as it will be done, as it is being done, there must be an end to retribution. There must be what Mr Gladstone many years ago called a “blessed act of oblivion”. We must all turn our backs upon the horrors of the past and look to the future. We cannot afford to drag forward across the years to come hatreds and revenges which have sprung from the injuries of the past. If Europe is to be saved from infinite misery, and indeed from final doom, there must be this act of faith in the European family, this act of oblivion against all crimes and follies of the past. Can the peoples of Europe rise to the heights of the soul and of the instinct and spirit of man? If they could, the wrongs and injuries which have been inflicted would have been washed away on all sides by the miseries which have been endured. Is there any need for further floods of agony? Is the only lesson of history to be that mankind is unteachable? Let there be justice, mercy and freedom. The peoples have only to will it and all will achieve their heart's desire.I am now going to say something that will astonish you. The first step in the re-creation of the European family must be a partnership between France and Germany. In this way only can France recover the moral and cultural leadership of Europe.There can be no revival of Europe without a spiritually great France and a spiritually great Germany. The structure of the United States of Europe will be such as to make the material strength of a single State less important. Small nations will count as much as large ones and gain their honour by a contribution to the common cause. The ancient States and principalities of Germany, freely joined for mutual convenience in a federal system, might take their individual places among the United States of Europe.But I must give you warning, time may be short. At present there is a breathing space. The cannons have ceased firing. The fighting has stopped. But the dangers have not stopped. If we are to form a United States of Europe, or whatever name it may take, we must begin now. In these present days we dwell strangely and precariously under the shield, and I even say protection, of the atomic bomb. The atomic bomb is still only in the hands of a nation which, we know, will never use it except in the cause of right and freedom, but it may well be that in a few years this awful agency of destruction will be widespread and that the catastrophe following from its use by several warring nations will not only bring to an end all that we call civilisation but may possibly disintegrate the globe itself.I now sum up the propositions which are before you. Our constant aim must be to build and fortify the United Nations Organisation. Under and within that world concept we must re-create the European family in a regional structure called, it may be, the United States of Europe, and the first practical step will be to form a Council of Europe. If at first all the States of Europe are not willing or able to join a union we must nevertheless proceed to assemble and combine those who will and who can. The salvation of the common people of every race and every land from war and servitude must be established on solid foundations, and must be created by the readiness of all men and women to die rather than to submit to tyranny. In this urgent work France and Germany must take the lead together. Great Britain, the British Commonwealth of Nations, mighty America - and, I trust, Soviet Russia, for then indeed all would be well - must be the friends and sponsors of the new Europe and must champion its right to live. Therefore I say to you “Let Europe arise!"

The true meaning of "Europe"

The true meaning of "EUROPE"

Most of us were taught as children the old Greek legend of Europe, the daughter of Phoenician king Agenor, king of Tyr; how the pagan god Zeus fell in love with her, took the appearance of a bull, abducted her, and disappeared into the sea with her.

At first sight, the word "Europe" with its beginning in "Eu -" looks Greek, like "eureka" or "Eugenia". However, "Europe" cannot be traced back to any Greek root. The meaning of other geographical Greek words is plain. Anatolia is the place in the East from where the sun rises ("anatello", I rise); Philadelphia means love the brother; Thyatira, though linked to the word "daughter", sounds like "sacrificing constellation". Yet, "Europe" does not mean anything in Greek. It is a fake Greek word.

But, according to the legend, "Europe" was born in present Lebanon. It is then reasonable to investigate, whether "Europe" could mean something in a Phoenician context. We do not know a lot about the Phoenician language. But by judging on the face of the words, which we know, it was very close to Hebrew. Arguably, Phoenicians and Hebrews would have been able to understand each other like Swedes and Norwegians are able to nowadays.

The situation was of course very different for the Greeks whose Indo-European language did not allow for easy intercommunication with people speaking Semitic languages. However, the Phoenicians and the Greeks had something in common. They were sailors and traders. After having settled down from the mainland into the Aegean and Ionian islands, the Greeks would eventually sail eastwards and come alongside the Lebanese coast. There they would have tried to sell their goods and to buy commodities that the Phoenicians would sell. It was not an easy task without a common language but merchants do not need to know a lot of words to make good business. The Phoenicians would surely have asked them where they come from. And the Greek would have pointed at the West, where the sun sets. We do not know how the Phoenicians called the West but the Arabic word is עarb. This word is basically the same as the one meaning "evening" in Hebrew " עereb". And in fact, the link is clear, the sun sets in the evening in the West. 

Arguably, when the Greeks would point out at the West, the Phoenicians would have said some word like " עereb" and the Greeks would have believed that it was their country's name in Phoenician.

The first letter " ע" is a laryngeal that hardly any Greek would have been able to pronounce. It sounds like a strange, fat "A" coming out of the deep throat. The Greeks might have reinterpreted it as the diphthong they were used to writing with the two letters epsilon and upsilon, "Eu -" which sounded approximately like "ave". "P" is simply a voiceless "B". That the Phoenician "B" would have become a Greek "P" could be explained by the fact that the Greek pronunciation of "B" was very weak, like in Spanish. Most words containing a "B" in Old Greek are pronounced "V" in Modern Greek. The more energetic pronunciation of "P" in Greek could therefore explain that " עereb" had become "Europê" in Greek.

Then the old legend begins to make sense. Lady Europe disappeared into the sea just like the sun seems to dive into the Mediterranean sea each evening towards the West, seen from the Lebanese coast.

The name of our continent means thus simply "West" or "Evening" and we have inherited it from a language closely related to Hebrew. 

"God shall enlarge Japheth and he shall dwell in the tents of Shem" (Genesis 9:27).

 

Le temps des chasseurs

Ce qui est en train de se passer maintenant en Europe est d'ordre spirituel et ne peut se comprendre que de façon spirituelle.

Nous existons en tant qu'individus, certes, et notre salut dépend de décisions individuelles. Mais, dans une perspective judéo-chrétienne nous existons aussi en tant que nations et familles de nations.

Au cours des deux derniers millénaires, le Dieu d'Abraham, d'Isaac et de Jacob, le seul Dieu, s'est fait connaître en dehors d'Israël, comme Il l'avait annoncé dans les Ecritures. On le lit dans nombre de psaumes et de livres de prophètes.

Quand les têtes de nations ont renoncé à leur religion païenne et ont conclu une alliance avec le Dieu d'Israël, toute la nation est entrée dans cette alliance. C'est ce qui s'est passé avec Clovis pour les Francs, Etienne pour la Hongrie, Olaf pour la Norvège, Harald Blåtand pour le Danemark, etc.

La présentation qui est faite aujourd'hui de ces événements historiques reflète ce qui caractérise le climat de l'Europe actuelle, l'impiété, la perte de toute crainte de Dieu, le matérialisme athée.

Mais, du côté de Dieu, cela est seulement de la rébellion, de la violation des engagements des nations.

Or, Dieu n'a AUCUNE raison de traiter différemment, c'est à dire moins sévèrement, les nations qui ont conclu une alliance avec Lui qu'Israël.

Dans toute l'histoire, la rébellion d'Israël a appelé sur lui le jugement. Le livre des Juges en montre très bien le mécanisme. La déportation à Babylone est aussi le paradigme du jugement, comme on le voit très bien en lisant le livre de Jérémie.

Les nations d'Europe qui avaient toutes fait alliance avec le Dieu d'Israël (à part l'Albanie et la Bosnie musulmanes), ce qui impliquait de respecter Sa Loi, en tout cas Ses grandes Lois morales interdisant le meurtre et l'impureté, sont en rébellion ouverte depuis une cinquantaine d'années.

Elles ont corrompu les lois pour ruiner les familles, l'alliance d'un homme et d'une femme étant reflet de l'alliance de Dieu et d'une nation. Le mariage est une alliance et l'alliance de Dieu est un mariage.

Il y a donc eu la législation facilitant le divorce, donc rendant possible la révocation des alliances ad libitum. Bien vite suivit la libéralisation de l'avortement, violation frontale du commandement "al taharog", l'embryon étant mensongèrement appelé amas de cellules alors qu'il s'agit d'un être humain à part entière. Voilà les rébellions des années 70.

Dans les années 2000, les pays du Benelux ont autorisé l'un après l'autre l'euthanasie. D'autres pays veulent suivre. Et on a aussi assisté à une grande corruption de la sainteté du mariage avec le mariage pour tous qui s'est répandu dans tout l'ouest de l'Europe.

Et la rébellion atteint son comble quand des églises bénissent au nom du Dieu de la Bible ce qu'Il appelle une abomination (Lévitique 18:22). Cela a amené la pluie de soufre sur Sodome et Gomorrhe et la quasi-extinction de la tribu de Benjamin dans Juges 19-20, à cause de sa solidarité avec des violeurs homosexuels de Guibea (Juges 19:22).

La rébellion actuelle amène forcément des jugements.

Là-dessus, la Parole de Dieu est bien claire: "6Sonne-t-on de la trompette dans une ville, Sans que le peuple soit dans l'épouvante? Arrive-t-il un malheur dans une ville, Sans que l'Eternel en soit l'auteur? 7Car le Seigneur, l'Eternel, ne fait rien Sans avoir révélé son secret à ses serviteurs les prophètes. (Amos 3).

De même que Dieu s'était servi de l'impie Nabuccodonosor pour amener le jugement sur le Royaume de Juda, il se sert d'impies salafistes pour amener le jugement sur les nations rebelles de l'Europe. L'Europe vit maintenant ce que Juda a vécu alors: "Voici, j'envoie une multitude de pêcheurs, dit l'Eternel, et ils les pêcheront; Et après cela j'enverrai une multitude de chasseurs, et ils les chasseront De toutes les montagnes et de toutes les collines, Et des fentes des rochers." (Jérémie 16:16)

Dieu a envoyé d'abord des pêcheurs en Europe, des gens qui l'ont avertie, qui l'ont prophétiquement exhortée à revenir au Dieu de l'alliance de leurs pères. Mais les nations d'Europe ont raidi le cou.

Alors Dieu envoie maintenant les chasseurs et c'est en exerçant un jugement de Dieu qu'ils mitraillent, poignardent et écrasent. Comme Babylone, ils seront damnés et passeront l'éternité dans l'étang de feu parce qu'ils sont des assassins. Mais Dieu se sert de ces assassins pour exercer Son jugement sur ceux qui devaient Lui appartenir et Lui être fidèles. C'est toujours comme cela que fonctionnent les jugements du Dieu de la Bible.

Et à toutes nos rébellions, nous ajoutons celle de manquer à la solidarité avec notre frère Israël, lui qui nous a fait (re)connaître notre Dieu. Comment serions-nous mieux traités que Lui?

Je ne veux pas finir sur une note désespérée. Je ne suis pas un chasseur. Je veux bien être un pêcheur.

Nous devons retourner de tout notre cœur à notre Dieu. Cela implique que nous remettions nos lois en conformité avec Sa Loi.

Nous devons faire comprendre à nos jeunes que c'est le Dieu d'Abraham, d'Isaac et de Jacob qu'ils doivent louer et pas embrasser la langue du diable comme le chantaient ceux qui étaient au Bataclan au moment où les chasseurs ont fait irruption.

Nous devons aussi être activement solidaires de notre frère Israël et ne pas suivre les pas du mauvais Esaü (Psaume 137:7 ; Abdias) qui ne s'est pas comporté en frère de Jacob, de génération en génération.

Si nous prenons ces deux engagements et les tenons fermement comme les deux côtés d'un guidon de bicyclette, Dieu ramènera la bénédiction sur l'Europe. Sinon, Son jugement nous détruira de fond en comble, comme dans Deutéronome 28. 

Elsa et Lea

Två sysslingar

Vi vet att nästan alla europeiska språk har en samma förfader. Vi vet inte hur det folk som talade detta språk hette. Vi förmodar att det levde någonstans mellan nutida Ukraina och Sydryssland, ungefär 3000 år före Christi födelse.

Det innebär i vart fall att nästan alla språk som talas i Europa är besläktade. Det är sålunda också svenska och franska fastän inte som syskon - det är norska och svenska samt franska och italienska - inte eller som kusiner - det är tyska och svenska samt franska och rumänska - utan mer som sysslingar.

Nu ska jag ta ett par exempel, verb till att börja med, som visar släktskapet.

Visst är den indoeuropeiska förfader enbart ett förmodande. Urspråket skrevs inte och vi kan därför bara förmoda hur dess ord såg ut.

AGO

har blivit på latin "ago" som lever vidare i det franska "j'agis".
Det motsvarande är svenska "jag åker". Ett indoeuropeiskt "G" blir ofta "K" på svenska.

AUGSO

har blivit på latin "augeo". Ordet har försvunnit på franska men roten finns kvar i sådana ord som: AUGment, augmenter, augmentation.

Det har blivit "jag ökar" på svenska (jämför isländska "auka").

BHEIDO/BHINDMI

har blivit "findo" på latin, sedan "je fends" på franska.

Det har blivit "jag biter" på svenska. Ett indoeuropeiskt "D" blir ofta "T" på svenska.

BHERO

har blivit "fero" på latin. Ett indoeuropeiskt "BH" blir ofta "F" på latin.
Verbet har försvunnit från franska men roten finns kvar i "déFERer, conférer, interférer, référer, proférer, préférer".

Det har blivit "jag bär" på svenska.

BHEWO

finns kvar i "fui" på latin, och franska je fus".

Det har blivit "jag bor" på svenska.

BHEUGMI

har blivit "fugio" på latin och sedan "je fuis" på franska.

Lär ha blivit "jag böjer" på svenska.

BHRUGMI

har blivit "fruor" på latin. Ordet har försvunnit från franska men roten finns kvar i "fruit"

Det har blivit "jag brukar" på svenska.

BHREGMI

har blivit "frango" på latin. Verbet har inte överlevt på franska men roten finns kvar i "FRACtion, fractionner".

Det har blivit "jag bräcker" på svenska.

DEUKO

har blivit "duco" på latin. Det klassiska verbet "duire" finns inte mer på nutida franska men roten lever kvar i "conDUIRE, déduire, réduire, introduire, induire, séduire".

Det har blivit "jag tar (jag tager)" på svenska.

DOMYO

har blivit "domo" på latin och roten finns kvar i franska "DOMpter".

Det har blivit "jag tämjer" på svenska.

EDMI

har blivit "edo" på latin. Verbet har försvunnit från franska men roten finns kvar i "comESTible".

Det har blivit "jag äter" på svenska.

ESI

har blivit "es" på latin och "tu es" på franska

Det har blivit "du är" på svenska. "S"et i slutet har förvandlats till "R". Det sker ofta och i många språk.

GNOSKO

har blivit "nosco" på latin. Roten finns kvar i franska "conNAÎtre, connaissance, cognitif, gnose, gnostique".

Det har blivit "jag känner" på svenska. "SK" bevarades inte i de nordiska verben.

GHUGHEUMI

har blivit "fundo" på latin, sedan "je fonds" på franska.

Det har blivit "jag gjuter" på svenska.

GWIWO

har blivit "vivo" på latin, sedan "je vis" på franska.

Roten finns kvar i svenska "kvick"

LEGHMI

Roten finns kvar i "LECtus" på latin, sedan franska "lit".

Det har blivit "jag ligger" på svenska.

MEITO

har blivit "muto" på latin, sedan franska "je mue" och "je mute".

Roten lär finnas i svenska "muta".

MEL'MI

har blivit "molo" på latin och sedan "je mouds" på franska.

Det har blivit "jag maler" på svenska.

SMERDO

har blivit "mordeo" på latin och sedan "je mords" på franska.

Roten finns kvar i svenska "smärta".

MENO

Roten fanns kvar i "meMINi" på latin och i "réMINiscence" på franska.

Det har blivit "jag menar" på svenska.

KWEKWO/PEKWO

har blivit "coquo" på latin. Roten finns kvar i franska "queux, cuisine, cuisiner".

Det har blivit "jag kokar" på svenska.

PIPELMI

har blivit "pleo" på latin. Roten finns kvar i "remPLIr" på franska.

Det har blivit "jag fyller" på svenska. Ett indoeuropeiskt "P" blir ofta "F" på svenska (jfr. svenska "far" och franska "père").

PIPERMI

Roten finns kvar i "porto" på latin, sedan i "porter" på franska.

Det har blivit "jag far" på svenska.

PETO

var också "peto" på latin. Verbet har försvunnit från franska men roten finns kvar i "réPETer".

Det har blivit "jag ber (jag beder)" på svenska.

REGO

 var också "rego" på latin och finns kvar i franska "je régis".

Roten finns kvar i svenska "rik, rike".

SEDMI

har blivit "sedeo" på latin. Verbet "seoir" har bara en begränsad användning på franska och har fått en annan betydelse.

Det har blivit "jag sitter" på svenska.

SEKMI

har blivit "seco" på latin. Roten finns kvar i "SECateur, SECtion, sectionner, scie" på franska.

Det lever kvar i "jag sågar" på svenska.

SEKWOMI

har blivit "sequor" på latin, sedan "je suis" på franska (jfr. också "SEQUence, conSECutif ...")

Det har blivit "jag ser" på svenska (att se något betyder att följa något med ögonen).

SYUYO

har blivit "suo" på latin. Roten finns kvar i franska "SUture".

Det har blivit "jag syr" på svenska.

SNEIGwHETI

har blivit "nivit" på latin. "S"et i början försvann. Franska "il neige" är besläktat

Det har blivit "det snöar" på svenska.

STAYO

har blivit "sto" på latin. Med en annan betydelse finns roten kvar i franska "être" men också i "conSTAnt, STATique".

Det har blivit "jag står" på svenska.

STEGO

har blivit "tego" på latin, utan "s"et i början. Roten finns kvar i franska "proTEGer".

Det har blivit "jag täcker" på svenska.

STUNDO

har blivit "tundo" på latin. Roten finns kvar i franska "conTONDant, conTUSion".

Det har blivit "jag stöter" på svenska.

SWIDYO

har blivit "sudo" på latin, sedan "je sue" på franska.

Det har blivit "jag svettas" på svenska.

SWOPYO

har blibit "sopio" på latin. Roten finns kvar i franska "SOPOrifique"

Det har blivit "jag sover" på svenska.

TLNAMI

har blivit "tollo" på latin. Därifrån kommer franska "TOLérer".

Det har blivit "jag tål" på svenska.

TORREYO

har förenklats till "torreo" på latin. Roten finns kvar i franska "TORREfier".

Roten finns också i svenska "jag TORkar".

WOIDEYO

har blivit "video" på latin, sedan "je vois" på franska.

Det har blivit "jag vet" på svenska (jag vet något därför att jag har sett det).

WOLEYO

har blivit "volo" på latin, sedan "je veux" på vranska (jfr. VOLonté, VOLontaire).

Det har blivit "jag vill" på svenska.

WERTO

har blivit "verto" på latin. Roten finns kvar på franska i "aVERTir, convertir, pervertir, intervertir, version".

Den samma roten finns i det gamla verbet "varde" på svenska.

De två olivträdens hemlighet

De två olivträdens hemlighet (I)

Judar mördades nyligen i Toulouse, i Bryssel, i Paris, i Köpenhamn bara därför att de var Judar. I Mellanöstern släkts Kristna bara därför att de är Kristna. Terrorister ville till och med mörda folk i kristna kyrkor utanför Paris.

Varför blir Judar och Kristna mål för blinda terroranslag?

Det finns ett svar i Bibeln och det gäller två olivträd.

Detta avsnitt ur Paulus brev till Romarna är mycket känt (11:16):

16. Om förstlingsbrödet är heligt, så är ock hela degen helig; och om roten är helig, så äro ock grenarna heliga. 

17.

Men om nu några av grenarna hava brutits bort, och du, som är av ett vilt olivträd, har blivit inympad bland grenarna och med dem har fått delaktighet i det äkta olivträdets saftrika rot, 

18.

så må du icke därför förhäva dig över grenarna. Nej, om du skulle vilja förhäva dig, så besinna att det icke är du som bär roten, utan att roten bär dig. 

19.

Nu säger du kanhända: "Det var för att jag skulle bliva inympad som en del grenar brötos bort." 

20.

Visserligen. För sin otros skull blevo de bortbrutna, och du får vara kvar genom din tro. Hav då inga högmodiga tankar, utan lev i fruktan. 

21.

Ty har Gud icke skonat de naturliga grenarna, så skall han icke heller skona dig.

 22.  Se alltså här Guds godhet och stränghet: Guds stränghet mot dem som föllo och hans godhet mot dig, om du nämligen håller dig fast vid hans godhet; annars bliver också du borthuggen. 

23.

Men jämväl de andra skola bliva inympade, om de icke hålla fast vid sin otro; Gud är ju mäktig att åter inympa dem. 

24.

Ty om du har blivit borthuggen från ditt av naturen vilda olivträd och mot naturen inympats i ett ädelt olivträd, huru mycket snarare skola då icke dessa kunna inympas i sitt eget äkta olivträd, det som de efter naturen tillhöra! 

Det finns således två olivträd, ett ädelt, och det är judendomen, och ett vilt, och det är hedningarnas kristna kyrka.

Men de två olivträden nämns inte först i det nya testamentet.

Det är den vision som profet Sakaria berättar om (4:1):

Sedan blev jag av ängeln som talade med mig åter uppväckt, likasom när någon väckes ur sömnen. 

2.

Och han sade till mig: "Vad ser du?" Jag svarade: "Jag ser en ljusstake, alltigenom av guld, med sin oljeskål ovantill och med sina sju lampor; och sju rör gå till de särskilda lamporna därovantill. 

3.

Och två olivträd sträcka sig över den, ett på högra sidan om skålen och ett på vänstra." 

4.

Sedan frågade jag och sade till ängeln som talade med mig: "Vad betyda dessa ting, min herre?" 

5.

Men ängeln som talade med mig svarade och sade till mig: "Förstår du då icke vad de betyda?" Jag svarade: "Nej, min herre." 

6.

Då talade han och sade till mig: "Detta är HERRENS ord till Serubbabel: Icke genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot.

Den gyllne ljusstaken med sju lampor som Sakaria ser liknar den som stod i tempeln.

Men Jesu namn på hebreiska liknar också den gyllne ljusstaken. Det består av fyra bokstäver som bildar sju grenar:

ישוע

Den första bokstaven, jod, föreställde en liten hand, jad. Jesus börjar sitt offentliga liv med Faders mäktiga gärningar.

Den andra, sjin, föreställer två tänder. Jesus blev tuggad av smärtan, mald som mjöl.

Den tredje, vav, föreställer ett spik. Jesus korsfästes.

Den sista, ajn, föreställer ett öga. Ögat anses som kroppens källa i de semitiska språken. Den uppstånden Jesus är det eviga livets källa.

I Sakarias vision sträcker sig de två olivträden över ljusstaken. Ljusstaken är ju en av Judendomens mest kända symboler medan Jesus är Kristendomens hörnsten.

De två olivträden nämns också i Bibelns sista bok, Uppenbarelsen (11:3):

3. Och jag skall låta mina två vittnen under ett tusen två hundra sextio dagar profetera, höljda i säcktyg. 

4.

Dessa vittnen äro de två olivträd och de två ljusstakar som stå inför jordens Herre. 

5.

Och om någon vill göra dem skada, så går eld ut ur deras mun och förtär deras ovänner; ja, om någon vill göra dem skada, så skall han bliva dödad på det sättet. 

6.

De hava makt att tillsluta himmelen, så att intet regn faller under den tid de profetera; de hava ock makt över vattnet, att förvandla det till blod, och makt att slå jorden med alla slags plågor, så ofta de vilja. 

7.

Och när de hava till fullo framburit sitt vittnesbörd, skall vilddjuret, det som skall stiga upp ur avgrunden, giva sig i strid med dem och skall övervinna dem och döda dem. 

8.

Och deras döda kroppar skola bliva liggande på gatan i den stora staden som, andligen talat, heter Sodom och Egypten, den stad där också deras Herre blev korsfäst. 

9.

Och människor av allahanda folk och stammar och tungomål och folkslag skola i tre och en halv dagar se deras döda kroppar ligga där, och de skola icke tillstädja att kropparna läggas i någon grav. 

10.

Och jordens inbyggare skola glädjas över vad som har vederfarits dem och skola fröjda sig och sända varandra gåvor; ty dessa två profeter hade varit en plåga för jordens inbyggare." 

11.

Men efter tre och en halv dagar kom livets ande från Gud in i dem, och de reste sig upp på sina fötter; och en stor fruktan föll över dem som sågo dem. 

12.

Och de hörde en stark röst från himmelen, som sade till dem: "Kommen hit upp." Då stego de i en sky upp till himmelen, i sina ovänners åsyn. 

 Vi närmar oss nu den tid som vers 7 syftar på. Vilddjuret får nu makten att strida mot de två olivträden. De ska förlora slaget och vilddjuret ska vinna över dem, över Judendomen och Kristendomen. Och den syndiga mänskligheten ska glädja sig mycket över djurets seger. Men det blir inte slutet. Då ska Gud gripa in på ett mäktigt och oförväntat sätt. Det blir vers 11 och vers 12 ...

DE TVÅ OLIVTRÄDEN (II)

Som Esau och Jakob äro judendomen och kristendomen tvillingar. Det var Guds avsikt från början att frälsa mänskligheten genom Jesus uppoffring. Därför kan Bibeln inte helt förstås utanför en kristen perspektiv. Men Jesus förkroppsligade i det judiska folket och att försöka att tolka Bibeln utanför en judisk perspektiv leder likaväl till missuppfattning. Mycket av budskapet förloras.

I Paulus brev till de kristna i Rom är det tydligt att de kristna som hava hednisk upprinnelse bilda ett vilt olivträd som har inympas i det äkta olivträdets rot, judendomen:

"13Men till eder, I som ären av hednisk börd, säger jag: Eftersom jag nu är en hedningarnas apostel, håller jag mitt ämbete högt — 14om jag till äventyrs så skulle kunna ”uppväcka avund” hos dem som äro mitt kött och blod och frälsa några bland dem. 15Ty om redan deras förkastelse hade med sig världens försoning, vad skall då deras upptagande hava med sig, om icke liv från de döda? 16Om förstlingsbrödet är heligt, så är ock hela degen helig; och om roten är helig, så äro ock grenarna heliga. 17Men om nu några av grenarna hava brutits bort, och du, som är av ett vilt olivträd, har blivit inympad bland grenarna och med dem har fått delaktighet i det äkta olivträdets saftrika rot, 18så må du icke därför förhäva dig över grenarna. Nej, om du skulle vilja förhäva dig, så besinna att det icke är du som bär roten, utan att roten bär dig".

Det finns alltså två olivträd, ett äkta och ett vilda.

Utan Paulus brev skulle man kanske inte fullständigt kunna förstå denna vision i Sakarja 4: 

"1Sedan blev jag av ängeln som talade med mig åter uppväckt, likasom när någon väckes ur sömnen. 2Och han sade till mig: ”Vad ser du?” Jag svarade: ”Jag ser en ljusstake, alltigenom av guld, med sin oljeskål ovantill och med sina sju lampor; och sju rör gå till de särskilda lamporna därovantill. 3Och två olivträd sträcka sig över den, ett på högra sidan om skålen och ett på vänstra.”

4Sedan frågade jag och sade till ängeln som talade med mig: ”Vad betyda dessa ting, min herre?” 5Men ängeln som talade med mig svarade och sade till mig: ”Förstår du då icke vad de betyda?” Jag svarade: ”Nej, min herre.” 6Då talade han och sade till mig: ”Detta är HERRENS ord till Serubbabel: Icke genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot. 7Vilket du än må vara, du stora berg som reser dig mot Serubbabel, så skall du ändå förvandlas till jämn mark. Ty han skall få föra fram slutstenen under jubelrop: ’Nåd, nåd må vila över den!’”
8Vidare kom HERRENS ord till mig; han sade: 9”Serubbabels händer hava lagt grunden till detta hus; hans händer skola ock få fullborda det. Och du skall förnimma att HERREN Sebaot har sänt mig till eder. 10Ty vem är den som vill förakta: den ringa begynnelsens dag, när dessa sju glädjas över att se murlodet i Serubbabels hand, dessa HERRENS ögon, som överfara hela jorden?”
11Och jag frågade och sade till honom: ”Vad betyda dessa två olivträd, det på högra och det på vänstra sidan om ljusstaken?” 12Och ytterligare frågade jag och sade till honom: ”Vad betyda de två olivkvistar som sträcka sig intill de två gyllene rännor genom vilka den gyllene oljan ledes ditned?” 13Då sade han till mig: ”Förstår du då icke vad de betyda?” Jag svarade: ”Nej, min herre.” 14Då sade han: ”Dessa äro de två oljesmorda som stå såsom tjänare inför hela jordens Herre.”

Den stora gyllne ljusstaken stod i templet och belyste den heliga platsen.

2Mose 40: "24Och han ställde ljusstaken in i uppenbarelsetältet, mitt emot bordet, på tabernaklets södra sida, 25och satte upp lamporna inför HERRENS ansikte, såsom HERREN hade bjudit Mose".

Jesus namn på hebreiska består av fyra bokstäver: jod, en liten hand; sjin, tänder; vav, en hak eller ett spik; och ajn, ett öga men också en källa. Allt detta berättar också om Jesus liv som kom i världen för att genomföra Faderns gärningar, handen. Han blev bortstött och led mycket, som ett korn som tuggas under tänder. Han korsfästes med spik. Men sedan uppstod han och blev en källa av liv för alla som vända sig mot Honom.

De där fyra bokstäver bildar sju grenar, precis som den gyllne ljusstaken. Och det är ingen tillfällighet. Jesus är den gyllne ljusstake som belyser Faderns hus.
I Sakarjas vision:

"2Och han sade till mig: ”Vad ser du?” Jag svarade: ”Jag ser en ljusstake, alltigenom av guld, med sin oljeskål ovantill och med sina sju lampor; och sju rör gå till de särskilda lamporna därovantill. 3Och två olivträd sträcka sig över den, ett på högra sidan om skålen och ett på vänstra.”    

se vi alltså Jesus i centrum med två olivträd och vi förstå att det handlar om Judarna å ena sidan och de Kristna å andra sidan.

De där två olivträden äro Guds vittne på jorden och inga andra. Därför hatar världen dem därför att världen hatar Gud:

Uppenbarelse 11: "3Och jag skall låta mina två vittnen under ett tusen två hundra sextio dagar profetera, höljda i säcktyg.

4Dessa vittnen äro de två olivträd och de två ljusstakar som stå inför jordens Herre. 5Och om någon vill göra dem skada, så går eld ut ur deras mun och förtär deras ovänner; ja, om någon vill göra dem skada, så skall han bliva dödad på det sättet. 6De hava makt att tillsluta himmelen, så att intet regn faller under den tid de profetera; de hava ock makt över vattnet, att förvandla det till blod, och makt att slå jorden med alla slags plågor, så ofta de vilja. 7Och när de hava till fullo framburit sitt vittnesbörd, skall vilddjuret, det som skall stiga upp ur avgrunden, giva sig i strid med dem och skall övervinna dem och döda dem. 8Och deras döda kroppar skola bliva liggande på gatan i den stora staden som, andligen talat, heter Sodom och Egypten, den stad där också deras Herre blev korsfäst. 9Och människor av allahanda folk och stammar och tungomål och folkslag skola i tre och en halv dagar se deras döda kroppar ligga där, och de skola icke tillstädja att kropparna läggas i någon grav. 10Och jordens inbyggare skola glädjas över vad som har vederfarits dem och skola fröjda sig och sända varandra gåvor; ty dessa två profeter hade varit en plåga för jordens inbyggare.”
11Men efter tre och en halv dagar kom livets ande från Gud in i dem, och de reste sig upp på sina fötter; och en stor fruktan föll över dem som sågo dem. 12Och de hörde en stark röst från himmelen, som sade till dem: ”Kommen hit upp.” Då stego de i en sky upp till himmelen, i sina ovänners åsyn".

Som sagt hade det varit Guds avsikt från början att ha de där två vittnen, helt olika men komplementära. Och redan i 1Mose9 kunna vi inse att de ena skulle vara semiter, Judar, och de andra Européer:

 "26Ytterligare sade han:

”Välsignad vare HERREN, Sems Gud,

och Kanaan vare deras träl!

27Gud utvidge Jafet,

han tage sin boning i Sems hyddor,

och Kanaan vare deras träl.”

Vi veta att Sem är Judarnas förfar. Från hans namn kommer ordet "semit".

Men vems förfar var Jafet ("den vackre", jafe på hebreiska)?

1Mose10: "2Jafets söner voro Gomer, Magog, Madai, Javan, Tubal, Mesek och Tiras". Javan, det är Grekland. Paulus kallar de hedningar som hava blivit kristna för "Grekerna" och det nya testamentet är skrivet på grekiska.

Från början visste Gud att vissa av Jafets ättlingar skulle bo i Sems hyddor. Det är vad Paulus skildrar med andra ord som det vilda olivträdets inympning i Israel.

Men det finns också mera. Josef såldes bort av sina bröder och han blev mäktig i Egypten. Då hans bröder kommo till Egypten för att köpa mat kunde dem inte känna honom igen eftersom han hade fått ett helt egyptiskt utseende.

Så är det med Jesjua. Han har fått ett sådant utseende att Judarna hava det svårt att känna igen deras bror i Jesus.

Josef gifte sig med en egyptisk fru. Hans två söner voro till halv delen Egypter.

Så profeterade den gamle Jakob över Josefs yngre son: 1Mose48 "17Josef ogillade att hans far lade sin högra hand på Efraims huvud och grep därför tag i faderns hand för att flytta den från Efraims huvud till Manasses. 18”Inte så, far”, sade Josef. ”Det här är den förstfödde, lägg din högra hand på hans huvud.” 19Men det ville inte hans far utan sade: ”Jag vet, min son, jag vet. Också han skall bli till ett folk, också han skall bli stor. Men hans yngre bror skall bli större än han, och av hans ättlingar skall bli stora folk.”

Efraim skulle bliva stora folk. Vi veta att Efraims stam har försvunnit. Den nutida Israel består bara av ättlingar av Juda, Levi och Benjamin. Simon lär ha blivit upplöst bland Juda. Men alla de andra bortfördes och hava försvunnit, först i Irak och Iran. Men dock skulle Efraim bliva stora folk, inte bara ett folk.

Efraim hade redan försvunnit då Gud gav denna profetia till Hesekiel: Hesekiel 37: 19så svara dem: ”Så säger Herren, HERREN: Se, jag vill taga Josefs stav, den som är i Efraims hand, vilken stav ock gäller för de stammar av Israel, som äro hans fränder, och intill denna vill jag lägga Judas stav, båda tillhopa, och så göra dem till en enda stav, så att de bliva ett i min hand.” 20Och stavarna som du har skrivit på skall du hålla i din hand inför deras ögon. 21Och du skall tala till dem: Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall hämta Israels barn ut ifrån de folk till vilka de hava måst vandra bort; jag skall samla dem tillhopa från alla håll och föra dem in i deras land. 22Och jag skall göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg; en och samma konung skola de alla hava; de skola icke mer vara två folk och icke mer vara delade i två riken."

Denna profetia skall fortfarande uppfyllas av Herren. Han skall taga Efraim ättlingar som bilda åtskilliga folk och förena dem med Judas ättlingar. Många folk skola förenas med Judarna. Gud har två vittne.

Med båda kristna och judiska glasögon kunna vi bättre och djupare förstå 2Mose2 och 4: "16Och prästen i Midjan hade sju döttrar. Dessa kommo nu för att hämta upp vatten och skulle fylla hoarna för att vattna sin faders får. 17Då kommo herdarna och ville driva bort dem; men Mose stod upp och hjälpte dem och vattnade deras får. 18När de sedan kommo hem till sin fader Reguel, sade han: ”Varför kommen I så snart hem i dag?” 19De svarade: ”En egyptisk man hjälpte oss mot herdarna; därtill hämtade han upp vatten åt oss och vattnade fåren.” 20Då sade han till sina döttrar: ”Var är han då? Varför läten I mannen bliva kvar där? Inbjuden honom att komma och äta med oss”. 21Och Mose beslöt sig för att stanna hos mannen, och denne gav åt Mose sin dotter Sippora till hustru. 22Hon födde en son, och han gav honom namnet Gersom, ”ty”, sade han, ”jag är en främling i ett land som icke är mitt”.

Jetro lär ha varit en hednisk präst, en avgudadyrkare. Men på ett visst sätt var Jesus hand över honom: han hade sju döttrar. Vi vet att sjuan har en stark förbindelse till Jesus som är själv den eviga prästen:

Brevet till Hebréerna7: "1Denne Melkisedek, som var konung i Salem och präst åt Gud den Högste — han som gick Abraham till mötes, när denne var stadd på återvägen, sedan han hade slagit konungarna, och som välsignade honom, 2varvid Abraham å sin sida gav honom tionde av allt; denne, som när man uttyder vad han kallas, är först och främst ”rättfärdighetens konung”, men därjämte ock ”Salems konung”, det är ”fridens konung”, 3denne som står där utan fader, utan moder och utan släktledning, utan begynnelse på sina dagar och utan ände på sitt liv och likställes med Guds Son — denne förbliver en präst för beständigt. 4Och sen nu huru stor han är, denne åt vilken vår stamfader Abraham gav tionde av det förnämsta bytet. 5Medan de av Levi söner, som undfå prästämbetet, hava befallning att enligt lagen taga tionde av folket, det är av sina bröder, fastän dessa hava utgått från Abrahams länd, 6tog denne, som icke var av deras släkt, tionde av Abraham och välsignade honom, densamme som hade fått löftena. 7Nu lär ingen kunna neka att det plägar vara den ringare som mottager välsignelse av den som står högre. 8Och medan det här är dödliga människor som taga tionde, är det där en som får det vittnesbördet att han förbliver levande. 9Genom Abraham har på visst sätt också Levi, som tager tionde, fått giva tionde; 10ty han var ännu i sin stamfaders länd, när Melkisedek gick denne till mötes. 11Vore det nu så, att fullkomning kunde vinnas genom det levitiska prästadömet — och på detta var ju folkets lagstiftning byggd — varför hade det då behövts att en präst av annat slag, ”efter Melkisedeks sätt”, skulle uppstå, en som icke nämnes ”efter Arons sätt”? 12(Om prästadömet förändras, måste ju med nödvändighet också lagen förändras.) 13Den som detta säges om hörde nämligen till en annan stam, en stam från vilken ingen har utgått, som har gjort tjänst vid altaret. 14Ty det är en känd sak att han som är vår Herre har trätt fram ur Juda stam; och med avseende på den har Moses icke talat något om präster. 15Och ännu mycket tydligare blir detta, då nu en präst av annat slag uppstår, lik Melkisedek däri, 16att han har blivit präst icke på grund av en lag som stadgar härstamning efter köttet, utan på grund av en kraft som kommer av oförgängligt liv. 17Han får nämligen det vittnesbördet: ”Du är en präst till evig tid, efter Melkisedeks sätt.”

Och Jesus är präst över sju kyrkor:

Uppenbarelse1: "2Och jag vände mig om för att se vad det var för en röst som talade till mig; och när jag vände mig om, fick jag se sju gyllene ljusstakar 13och mitt i bland ljusstakarna någon som liknade en människoson, klädd i en fotsid klädnad och omgjordad kring bröstet med ett gyllene bälte. 14Hans huvud och hår var vitt såsom vit ull, såsom snö, och hans ögon voro såsom eldslågor. 15Hans fötter liknade glänsande malm, när den har blivit glödgad i en ugn. Och hans röst var såsom bruset av stora vatten. 16I sin högra hand hade han sju stjärnor, och från hans mun utgick ett skarpt tveeggat svärd, och hans ansikte var såsom solen, när den skiner i sin fulla kraft. 17När jag såg honom, föll jag ned för hans fötter, såsom hade jag varit död. Men han lade sin högra hand på mig och sade: ”Frukta icke. Jag är den förste och den siste 18och den levande; jag var död, men se, jag lever i evigheternas evigheter och jag har nycklarna till döden och dödsriket. 19Så skriv nu upp, vad du har sett, och skriv upp både vad som nu är, och vad som härefter skall ske. 20Vad angår hemligheten med de sju stjärnorna, som du har sett i min högra hand, och de sju gyllene ljusstakarna, så må du veta att de sju stjärnorna äro de sju församlingarnas änglar, och att de sju ljusstakarna äro de sju församlingarna.”

Så Jetro och hans sju döttrar äro också en förebild av detta.

I 2Mose4 berättas något som inte är helt begripligt utav en rent judisk perspektiv:

"24Och under resan hände sig att HERREN på ett viloställe kom emot honom och ville döda honom. 25Då tog Sippora en skarp sten och skar bort förhuden på sin son och berörde honom därmed nedtill och sade: ”Du är mig en blodsbrudgum.” 26Så lät han honom vara. Då sade hon åter: ”Ja, en blodsbrudgum till omskärelse.”

Är det inte förbluffande att Gud ville döda Mose som han just hade skickat tillbaka till Egypten för att hämta sitt folk? Moses fru tog en skarp sten och omskar sin son. Han var alltså inte omskuren. Mose skulle hämta förbundets folk men hade inte ens omskurit sin son enligt förbundets lag.

Och det var en kvinna som inte tillhörde detta förbund som skulle uppfylla vad förbundets lag kräver. Denna kvinna frälser Mose från döden och uppfyller lagen för honom. Allt detta är mycket, mycket djupt. Det talar om förbindelsen mellan Judarna och de Kristna men också mellan Jesus och kyrkan. "Du är mig en blodsbrudgum" utropar Sippora. Det är Jesus till kyrkan och till varje en av oss. Han är vår själs blodsbrudgum.

Detta avsnitt kan förstås varken från en rent judisk perspektiv eller från en rent kristen. Båda två behövs.

Sippora som förebild av det vilda olivträdet hjälper Mose att uppfylla Moses, det äkta olivträdets, kallelse.

Vi kunna bara gapa av beundran.

Tack vore Gud.